Jag vaknade vid 8, ungefär lika stor blödning som igår. Barnmorskan Carina (?) kom och satte kurva, den såg bra ut. Hon sa att läkaren skulle komma senare och bestämma hur det blev med min hemresa. Åt lite frukost men hade ingen vidare aptit. Efter nio kände jag att det rann blod igen, lite mindre än morgonblödningen dock. 

Efter halv tio kom läkaren A och två elever. Han pratade om hemresan och om hur helgen hade varit. Sa att vinvet ju att det blir så här upp och ner men att det ändå verkade ganska lugnt nu. Han trodde vi kunde skicka hem mig men skulle kolla med Östersund först. Dock undrade han vad jag kände. Om jag trodde jag skulle klara en hemresa, och den frågan ville jag väl inte riktigt ha. Det var ju rätt oroligt i helgen och 5-6 timmar i en buss kändes sådär. Han poängterade att det ändå är deras ansvar så skulle något hända var det inte mitt fel, men det är ju lätt för honom att säga. Jag frågade om det var med ambulansbuss jag skulle åka eftersom han pratat  flyg tidigare, då sa han "ja det är det väl" men då avbröt barnmorskan som just kommit tillbaka och sa att hon just fått höra att det var bokat ett flyg till mig vid 12 idag för att ambulansbussen hade gått sönder. Då tyckte både jag och läkaren att det var bara att åka hem! Men han var tvungen att kolla med Östersund först. 

Jag packade ihop alla grejer, efter ett tag kom han tillbaka och sa att jag skulle få åka! Då ringde jag Totta och berättade den glada nyheten! Skrev ett litet tackbrev till personalen och så fördrev jag sista tiden med att kolla facebook mm. Köks-Anette var in och sa hejdå. 

Sen kom två från ambulansen och körde ner mig och min packning. Åkte ambulans en kort bit till flygplatsen, fick kliva ombord och lägga mig på en sjukt obekväm säng. Lyfte ganska fort, men det tog inte lång tid innan jag fick sjukt ont i ryggen/svanken av att ligga där. Försökte avlasta med att dra upp benen, lägga mig lite på sidan (omöjligt nästan då jag var fastspänd) osv, tillslut fick jag lägga min ena hand i svanken för att "överleva", så jävla ont hade jag, jah kände hur det brann i svanken. Ytterligare ett tecken på att jag förlorat all min ryggstyrka.. Tillslut började jag se klarblå himmel och sol, och tänkte att nu liknar det Jämtland, mycket riktigt så var det snart dags att landa! Möttes upp ute på Frösö flygplats av en ambulans som skulle skjutsa mig till Östersunds sjukhus. Nu satt jag någorlunda upprätt och pratade med den trevlige ambulanssköterskan Johan. Han var en riktig surrkuse haha! De körde upp mig till förlossningen, men de hade gjort i ordning ett rum på bb-avdelningen åt mig. Fick lite dricka och sen sitta och vänta på att barnmorskan som skulle ta hand om mig skulle komma.

Efter nästan en timme behövde jag verkligen kissa men tänkte att de säkert ville ha kissprov, så jag ringde på klockan. Jag hade rätt så jag fick en kopp att kissa i, när jag var klar kom barnmorskan Anna. Hon tog blodprov och gav mig ett nytt bb-armband. 

Efter en liten stund kom undersköterskan Annie, som jag ju känner! Vi gick samma klass under gymnasiet, kul att se henne här :) Vi pratade en liten stund. Senare kom en läkare förbi för att ställa lite frågor men sa att de inte skulle göra så mycket med mig nu utan vi avvaktar och jag får säga till när jag tycker något förändras, jag som vet bäst hur det varit hittills. 

La mig och kikade på Revenge. Vid halv 4 kom BM Anna och satte en ctg-kurva. Fick åter igen sjukt ont i svanken efter ett tag och var tvungen att lägga mig på sidan sista stunden. Gillar inte den här plötsliga förändringen med min rygg, det är ju så fruktansvärt jobbigt att ha ryggont :( Medan jag låg med kurvan hörde jag plötsligt några bekanta ljud och en liten tjej som sa "ska jag gå in här pappa?", nästa sekund öppnades dörren och en riktigt förvånad Ronja tittade in på mig och sken upp som en sol ❤️ Totta hade nämligen inte berättat för henne att dom skulle hälsa på mig så hon blev glatt överraskad. Rasmus med för den delen, han sken också upp när han såg mig och klappade händerna ❤️

Anna kom och plockade bort ctgn, tog blodtryck. Sen kunde jag äntligen krama om barnen :) Efter en stund gick Totta och Rasmus och köpte mat till dom och hämtade min mat och så åt vi tillsammans på mitt rum. Vid halv 6 åkte de hem igen och jag la mig för att vila, efter ett toabesök med en mindre blödning. 

Vid halv nio kom BM Anna igen för att kolla min vikt, ge mig fragminspruta och undrade om hon skulle kolla bindan innan hon slutade. Sen dess har jag legat och kikat på film, pratat lite med Totta. Varit på toa en gång till och det verkar som blödningarna är på väg att minska, hoppas! Nu är det dags att försöka sova, får se hur det går. Östersund har sina fördelar med närheten till familjen, godare mat osv, men ljudisolerat är det inte! 😝 

Just det, fick ett kuvert med mina journaler från Umeå innan jag åkte. 32 sidor där de skrivit ner precis allt! Nu tog barnmorskan det kuvertet när jag kom men enligt läkaren i Umeå var de inte intresserade av allt däri så jag ska fråga imorgon om jag kan få tillbaka dom. Det blir så mycket lättare att återberätta om det som hänt innan jag började blogga då!