Bakjourläkaren Mats knackade på och sa att han var glad att se att jag var kvar och hade kvar bebis i magen. Han har varit ledig en vecka men ville bara säga hej och att han höll tummarna att bebis stannar kvar minst några veckor till!

(Har ju inte hunnit skriva om förra torsdagkvällens drama än, men det kommer så fort familjen åkt hem och jag får tid och ork att skriva!)

Det var i alla fall han som fick komma för att försöka prata mig tillrätta angående akutsnittet jag inte ville göra men även erbjuda mig att vi skulle göra en gynundersökning först innan vi gjorde ett akutsnitt. En gynundersökning på knappt 5 minuter som resulterade i att han blåste av akutsnittet och sa att JAG HADE RÄTT och att vi kunde fortsätta avvakta. Gillar honom skarpt och han verkar vara en riktig mysgubbe! Kommer alltid vara honom evigt tacksam för att han kom in och gjorde den kollen och sen blåste av snittet. Redan nu har vår bebis fått en extra vecka i magen tack vare det och vem vet hur många till det blir?! 

Helt sjukt att det redan gått en vecka sen jag var minuter från att akutsnittas. Det har faktiskt gått fort även fast de första dagarna verkligen var de mest ångestfyllda dagar jag gått igenom. För varje gång jag rörde mig i sängen var jag rädd för att det skulle rinna till blod och att det skulle vara en blödning för mycket så de skulle vilja akutsnitta igen. Sån sjuk ångest. Nu hoppas jag att blödningarna håller sig små minst en vecka till, jag vill hem till Östersund!!!