Söndag 28 december 2014
Vaknade av Rasmus vid halv sex och bestämde mig för att kliva upp och pumpa. Sen gick jag till lekterapin och bytte av Totta så han kunde gå och duscha. Ronja vaknade lagom tills han var klar så då gjorde vi frukost. Totta bestämde sig för att åka hem så vi hjälptes åt att packa ovh klä på barnen. Vid halv nio var de redo att åka men inte bilen, den vägrade starta efter att ha stått flera dagar i kylan. Vi lekte i hisshuset medan vi inväntade Tottas pappa som skulle hjälpa honom att starta bilen. Sa hejdå till barnen och bröt ihop för första gången den dagen.
Jag vet att de bara är tre mil bort och kan hälsa på när som helst men det känns inte bra att vara i från dem. Jag känner mig så otillräcklig och som att jag sviker och försummar dem. Hela situationen är bara så fel och jag går sönder av den. En tanke på barnen och jag bryter ihop. Så ja, resten av dagen gick mer eller mindre ut på att gråta och försöka bita ihop.
Skyndade pumpa för att hinna till matningen vid 10, men då hade de bestämt sig för att ändra lillans matrutiner till var tredje timme istället för varannan. Hon skulle alltså äta först kl 11 och behövde få sola lite innan dess så sköterskan föreslog att jag skulle sitta vid 11 istället, så så fick det bli.
Jag satt till en stund efter 13, sen skyndade jag mig att pumpa och äta lunch för att hinna tillbaka till matningen vid 14. Då hade de satt på cpapen igen och ville att hon skulle sola så jag satt bredvid och matade. Och så satt jag mest bara och stirrade på henne. Gick en stund på rummet och grät ännu mer.
Det är svårt att förklara varför men allt känns bara fel. Jag kan inte tänka alls på barnen utan att bli ledsen för att jag inte får vara med dem. Hur jag försummar dem, förstör deras trygghet, hur vi glider ifrån varandra. Hur jag missar allt roligt de gör. Hur jag inte kan trösta dom när dom är ledsna eller saknar mig. Att jag inte får vara med och lägga dom, krama dom när jag vill osv.. Tittar jag på lillan kommer alla jobbiga tankar på hur liten och skör hon är, allt som kan gå fel, att jag inte kan lyfta upp henne hur jag vill, hur den jävla cpapen får henne att se sjuk ut, att hon inte känns som min, hur det känns som att jag inte kan ta hand om henne. Så många jobbiga tankar, går inte ignorera dom heller, inte hela tiden iaf..
Pumpade och gick tillbaka till lillan till 17 när hon skulle äta igen. Hade tänkt sätta mig med henne men då hade de just gjort något med henne (som jag inte minns nu) och tyckte vi kunde vänta till halv sju med att sitta. Matade henne iaf, sen gick jag och åt lite middag.
Satte mig vid halv sju med henne och satt med henne fram till 11 när hon skulle ha mat igen. La tillbaka henne, bytte blöja och fixade men sen fick sköterskan mata henne så jag kunde gå och pumpa. Pumpade och fikade godis och chips och kollade på en rolig serie för att tänka på annat och bli lite gladare innan jag skulle sova. La mig faktiskt och tittade i sängen också tills jag somnade. Bra sätt att somna fort och slippa ligga och grubbla..
